En sång jag skrev hösten 2009. Inspelad i studio hos Thomas Rydell, Eskilstuna. David Ehrlin, saxofon. Nu
faller daggen kallt mot röda frukter i
gryningsljuset ser vi på varann den
sorg som ses i omvärldens krumbukter
blir
ofta den som i vårt liv blir sann men
nöden är ett ord som saknar rot och
nåden strider ömt vid dina länder hur
har du inte trängtat efter bot var
sommar som mot höstens vila vänder Så
vila min kära Låt
september få bära all
längtan du gav till min hamn
Här i höstjämnmodstid all
din saknad utrid jag
vill vagga den ömt i min famn
Nu
mörknar vårat halvklot mer och mer och
kylan sätter an sin ton på strängen
Men
solljus som här vilar dig beser Då
morgonfingrar strålar dig i sängen
men
nöden är ett ord som saknar rot
och nåden strider ömt vid dina länder hur
har du inte trängtat efter bot var
sommar som mot höstens vila vänder
Så
vila min kära Låt
september få bära all
längtan du gav till min hamn Här i höstjämnmodstid all
din saknad utrid Jag
vill vagga den ömt i min famn
Vi
vet ju båda det
alls ingen sett att
liv är liv vad som än skett att
barnaskratt och kärleksgråt som
syskon alltid följes åt att
höst blir vinter vinter sen blir vår Så
vila min kära Låt
september få bära all
längtan du gav till min hamn Här
i höstjämnmodstid all
din saknad utrid Jag
vill vagga den ömt i min famn
| Lyssna här! |