aldrig förr har jag anat hur längtan kan kännas när vinden sveper igenom ett liv
hur morgon kan brista mot solnedgång i evighetsperspektiv
med dig i min tanke med dig mot mitt bröst jag vilar när ny dag randas
när vinter blir vår och när sommar blir höst är all vår glädje varandras
jag glömde i tiden hur kärlek kan stavas när sorgen och vemodet rev i min kropp
i din blick jag såg hur saknaden vände och spirade nyförlöst hopp
nu står vi här med flätade öden och ser mot vårt framtidsljus
jag vill alltid va din bortom vrede och sorg i passionens benådade rus |