Visan i vår ömhet

      

aldrig förr har jag anat 
hur längtan kan kännas
när vinden sveper igenom ett liv
hur morgon kan brista 
mot solnedgång 
i evighetsperspektiv

 

med dig i min tanke
med dig mot mitt bröst
jag vilar när ny dag randas
när vinter blir vår
och när sommar blir höst
är all vår glädje varandras

jag glömde i tiden 
hur kärlek kan stavas
när sorgen och vemodet rev i min kropp
i din blick jag såg 
hur saknaden vände 
och spirade nyförlöst hopp

 

nu står vi här 
med flätade öden
och ser mot vårt framtidsljus
jag vill alltid va din 
bortom vrede och sorg
i passionens benådade rus



Comments