 | Utanför fönstret en driva av löv en virvlande massa av färdiglevt liv en vilande sång, en utandad ömhet ett minne av dagar som dansat förbi En blekgul sol låter strålarna falla som gåva mot frostade grenar en avklädd dom blir till nåd i dess ljus en kör av sjungande stenar
Så sjung om hösten min älskade ty höst är allt vad vi har då gryning och skymning så tätt kryper samman så att de kan värna det ljus vi har kvar
I natten som kommer ska eldarna brinna ska kärleken vakta din öppnade famn I skenet från härden ska mörkret belysas där läks all den onåd du kallat vid namn Vi vet det så säkert men anar det knappast att tiden följer i tidens spår att nya dagar ska komma och gå att allt vaknar åter och allt består
Så sjung om hösten min älskade ty höst är vår möjlighets tid då gryning och skymning så tätt kryper samman så väntar jag stilla och du är bredvid |