Höstvisa



 


Utanför fönstret 
en driva av löv
en virvlande massa av färdiglevt liv
en vilande sång, 
en utandad ömhet
ett minne av dagar som dansat förbi


En blekgul sol
låter strålarna falla
som gåva mot frostade grenar
en avklädd dom
blir till nåd i dess ljus
en kör av sjungande stenar

 

Så sjung om hösten min älskade
ty höst är allt vad vi har 
då gryning och skymning 
så tätt kryper samman
så att de kan värna det ljus vi har kvar

 

I natten som kommer 
ska eldarna brinna
ska kärleken vakta din öppnade famn
I skenet från härden 
ska mörkret belysas 
där läks all den onåd du kallat vid namn


Vi vet det så säkert
men anar det knappast
att tiden följer i tidens spår
att nya dagar 
ska komma och gå
att allt vaknar åter 
och allt består

 

Så sjung om hösten min älskade
ty höst är vår möjlighets tid
då gryning och skymning 
så tätt kryper samman
så väntar jag stilla 

och du är bredvid

Comments